The Three-Body Problem

Another mediocre read, I’m not having much luck at the moment! This started off so well, I was absolutely hooked by the clever, sophisticated scientific concepts and Liu’s easy writing style. The sections set in 1960s China were fascinating, it kind of felt like a sweeping historical sci-fi. I was also really invested in the main characters early on, and I especially loved Da Shi, the noir-ish detective with a bit of an attitude.

But then somewhere around the halfway mark things got really bogged down with the science, in fact the science became the main character. The scientific concepts became very hard for a casual reader to grasp and Liu would spend pages, sometimes entire chapters, dissecting and analysing these complex ideas. Quite frankly, I got bored and felt quite alienated as a reader. All of the momentum went out of the storytelling and character development, which just felt criminal as they were such interesting characters. It was such a disappointing turn of events as I was loving it up until this point, and was so excited to read the other books in the trilogy.

« Le problème à trois corps » est trilogie de SF chinoise, voire de hard-SF. En 2021, le roman avait déjà une belle renommée car il avait obtenu le prix Hugo (en 2015) et que Barack Obama en avait fait l‘éloge public. Comme j‘écris ma chronique avec 3 ans de retard, je peux ajouter qu‘elle a encore gagnée en visibilité cette année, puisqu‘elle a été adaptée en série par Netflix !

1. En Chine, la Révolution culturelle bat son plein. Ye Wenjie est une jeune astrophysicienne dont le père, également éminent scientifique, a été accusé d’être contre-révolutionnaire, et exécuté sous ses yeux. Elle refuse de le condamner et est envoyée en camps de rééducation… bref, révolution culturelle et fort passif pour Ye Wenjie, vous voyez le truc. Puis, ses compétences étant reconnues, elle sera finalement affecté à la base secrète de Côte-Rouge pour participer à un mystérieux projet…

40 ans plus tard, alors qu’une étrange vague de suicides frappe la communauté scientifique internationale. Wang Miao, un scientifique expert en nano-technologies, se voit confronté à d’étranges phénomènes qu’il va rapidement relier à un nouveau, et mystérieux, jeu de réalité virtuelle.

J‘ai trouvé ma lecture passionnante, et palpitante, mais j‘ai quand même quelques réserves. Le livre est complexe, ce qui est assez naturel pour un roman de hard-science, mais je l’ai aussi parfois trouvé confus. Si les aspects scientifiques sont (vraiment) bien traités, les personnages, eux, ne sont pas assez développés. À l’exception notable de Ye Wentje, et peut-être de Shi Qiang, les personnages sont à peine ébauchés et cela m‘a gêné pour apprécier réellement ma lecture.

Je suis néanmoins content de l’avoir lu… mais je n‘était manifestement pas pressé ni d‘écrire à son sujet, ni de lire la suite 😉

Jag köpte den då jag hört talas om den tidigare, och tänkte att det var fint att läsa den innan jag eventuellt tittar på serieadaptionen på Netflix (jag har också förstått att det finns en kinesisk version som ligger på Youtube som möjligtvis är mer trogen boken, men också vansinnigt lång). Det är också väldigt roligt med science fiction som översätts till svenska.

Jeg ble litt forvirret av boken når jeg begynte å lese den, selv om jeg har hørt ett sammendrag i en podd tidligere. Det føltes litt som att bakgrunden med kulturrevolutionen var ett sidospår och det var svårt att förstå varför det var med i historien. Det grundar dock berättelsen i kinesisk historia och ger också en bakgrund till varför några av karaktärena blev dem de blev.

Det jag hade svårast att greppa var nog detta datorspelet. Jag tyckte att det kändes lite krystat och jag hade svårt att engagera mig i det. Det är svårt att beskriva ett spel som skall vara alltuppslukande i bokform, i ett helt annat medium. Att spel kan vara uppslukande vet jag, jag har ju spelat Dwarf fortress, men det skulle vara svårt att vidareförmedla den känslan. Jag funderar ändå om spelets funktion i berättelsen kunde förmedlats på ett annat sätt. Det känns fortfarande lite som att det inte passar in, en lite för lätt lösning.

Jag tycker i grunden att boken lyfter en rad olika intressanta ämnen som frihet, autonomi, livets och universums mening, om vårt eventuella ansvar för andra arter och världen vi bor på, och om andra arters eventuella ansvar för oss. Det är ämnen som bara är öppnade i denna boken och man lär nog behöva läsa de två andra också om man utforska dem vidare. Om de gör det på ett bra sätt lär vi få se. Just som denna volymen slutar är saker bara så vitt börjat rulla. Kommer nog läsa de andra volymen också, men väntar nog till de andra två är färdigt översatta.